Hej, jag heter Erik Bertilsson och har jagat sen jag kunde gå mer eller mindre, jag minns när pappa var tvungen att hjälpa mig över diken som jag idag knappt reagerar över att jag tar ett steg för att passera. Jag jagar stort som smått, allt från duvor till älgar och jag är ute med bössan 2-3 dagar varje vecka och så gott som året runt sen vildsvinen dök upp på mina marker. 

Jag kom i kontakt med Northfork runt 2019 efter att ha läst en väldigt bra recession i Vapentidningen och bestämde mig för att testa kulan i min 308 och jag blev genast väldigt nöjd. Väldigt liten köttförstöring och viltet tog inte många steg efter skottet. Så när jag inte blev nöjd med ammunitionen som fanns till min D99 i 7x57r så blev valet ganska lätt att börja ladda själv och självklart blev det en kula från Northfork. Vill ni veta mer så finns det en intervju på deras Youtubesida. 

Så jag tänkte berätta lite om en jakt som hände 2022 i september när jag och min dåvarande flickvän skulle smyga ut en kväll efter en bock då det behövdes lite mer kött till frysen, just köttfärsen var slut så någon trofébock var inget måste. Vi har otroligt gott om rådjur och flera getter hade både 2 och 3 killingar så jag hade även i bakhuvudet att en killing skulle ju passa om ingen bock dök upp. Direkt när vi kom ner till veteåkern så såg vi 6-7 rådjur och bocken syntes väl på ca 600m så det blev till att lägga upp en plan och börja smyga ner mot bocken. Det blev till att smyga i en kantzon mellan åkern och en redan tröskad veteåker så hukade tog vi oss ganska enkelt närmare och snart var vi inne på 200m och tog en liten paus för att se över läget lite innan det var dags för sista ansmygningen fram mot bocken.

Just som vi började smyga igen så ser jag i ögonvrån hur ett ensamt rådjur kommer ut på den tröskade åkern och springer rakt mot oss! Jag ser snabbt att det är en ensam killing, jag har under 2 duvjakter sett denna killing springa helt ensam på denna åker och det hade tidigare blivit ett par rådjur ihjälkörda här så mest troligt var geten ett av rådjuren. Jag beslutar mig för att skjuta killingen istället då min erfarenhet av ensamma killingar i september inte blir speciellt stora som vuxna och jag vet ju vilken toppenkula jag har i D99:an så det skulle inte bli speciellt mycket kött förstört ens på en killing. 

Så nu blev goda råd dyra, killingen stannar ca 50m bort och börjar beta,  men precis bakom flickvännen! Vi står helt stilla och vågar knappt blinka, men något måste vi ju göra! Så väldigt sakta börja hon huka sig ner och lyckas otroligt nog lägga sig ner och hålla för öronen så att jag kan skjuta ett enkelt skott ståendes över hennes rygg! Killingen markerar med ett klassiskt litet skutt att skottet tagit i hjärtat innan den gör en liten rusning på 30m innan den går omkull. Sen var det bara att ta ur och bege sig till slakteriet, och bocken fick växa på sig ett år till! 

Mvh Erik Bertilsson